Plateprat med Daniel Josefsson

Hei!
Om noen spanderer i baren, hva drikker du?
– De senaste åren har jag fastnat för Session IPA, det vill säga IPA med alkoholhalt runt 4.6%. Då kan man dricka fler innan man blir alldeles för vinglig, haha!
Men jag är generellt sett ganska vänligt inställd till öl överlag, det är nog det enda jag dricker faktiskt. Kanske någon enstaka bourbon-shot ibland. Har aldrig varit någon vinfantast.

Beskriv deg selv med minst fem ord.
– Oj, vilken helt omöjlig fråga… det var fem va?

Hvis du en dag skriver selvbiografi, hva skal den hete?

– Jag har alltid sagt att låten “Dreamer” med Europe ska spelas på min begravning, så det får kanske bli den titeln då. Jag är en drömmare i väldigt hög grad, det tycker jag alla borde vara. Men däremot skriver jag hellre om andra än mig själv.

Om du ønsker å få folk ut på dansegulvet, hvilken låt spiller du?
– Spontant är det “Willie, Waylon and me” med David Allan Coe som jag kommer att tänka på. Det är länge sedan jag spelade för dansgolv nu, men en gång när jag DJ:ade på gamla Truckstop Alaska i Göteborg var det full dans när den låten kom.

Hva er ditt forhold til Bibliotek?
– I vuxen ålder har jag knappt något förhållande till bibliotek, om jag ska vara ärlig. Det skäms jag lite för. Faktum är att det dröjde fram till i somras (24 år) innan jag skaffade mig ett lånekort, och då har jag ändå bott i Stockholm sedan 2000. De böcker jag vill läsa köper jag oftast. Däremot när jag var yngre var jag mycket på biblioteket i min hemstad, inte minst under gymnasietiden.

Fem favorittalbum?
– Åh, inte den frågan igen… Haha! Helt omöjligt att säga, det ändras varje dag, varje timme, varje minut. Men jag listar fem som i alla fall alltid är i toppstriden: Kris Kristofferson-debuten från 1970,

“Master of puppets” med Metallica,

“Lonesome, on’ry and mean” med Waylon Jennings,

“Songs from a two-room chapel” med Christian Kjellvander och

“Seasons in the abyss” med Slayer.

Hva har du hørt på de siste dagene?
– Om vi snackar NYA artister så är Coleman Jennings och Todd Day Wait två fantastiska sångare som alla borde upptäcka.

Och nya plattan med Bonnie Prince Billy.

Plus ett svenskt band från Kristinehamn som heter BroMesa.

En klassiker som du aldri har forstått deg på?
– Bob Dylan, David Bowie, Lou Reed, The Doors… The list goes on and on…

Favoritt blant fysiske platebutikker?
– Mickes Skivor i Stockholm, Grimey’s i Nashville och Amoeba i San Francisco. Det är länge sedan jag var i den sistnämnda, men jag längtar tillbaka dit. Mitt besök i den butiken blev rätt viktigt för mitt musikintresse de senaste 20 åren.

Sist kjøpte plate?
– “Party på våran gård” med Sten Carlsson & Salta Mandlar.

Favorittsang på dialekt (ikke din egen dialekt)?
– Väldigt många – jag kommer spontant att tänka på exempelvis Allan Edwall och Ewert Ljusberg som båda sjöng på jämtländska. Älskar dem!

Men om jag ska välja någon som fortfarande är i livet borde det bli något av Hasse Andersson & Kvinnaböske Band som sjunger på skånska. Jag drar till med “Arrendatorns klagan”!

Den beste gitarsoloen som noen gang er spilt inn?
– “The final countdown” eller “Superstitious”, båda med Europe.

Men det är en svår fråga, det handlar ju om olika musikstilar också, och således även olika sorters solon. Jag har alltid älskat Peter Green exempelvis, världens bästa bluesgitarrist.

Den beste tekstforfatteren/ Lyricist? (Din favoritt)
– Townes van Zandt. Hands down.

Favorittfilm/TV-serie?
– “Countrylandet Sverige”, hahaha

Hva spiller du musikk på hjemme?
– Jag har en Dual 1219 från 1976 som vinylspelare och en Marantz-förstärkare. De låter kanon ihop. Högtalarna behöver bytas ut dock, vi får se vad det blir.

En bra spilleliste du vil dele, hvorfor?
– Jag väljer min egen då, “Miles to go” heter den, det är en playlist där jag lägger in nysläppt country som jag gillar:

Favorittsitat?
– “I’ve always been crazy, but it’s kept me from going insane”, Waylon Jennings.

Hvilken konsertopplevelse kommer du aldri til å glemme?
– Hultsfredsfestivalen 1995.

Drømmejobb nå og da du var 13?
– Jag vill kunna ägna mig åt det som är min passion, att skriva om musik på ett ingående och passionerat sätt.
Jag är NÄSTAN där, jag ska bara klura ut hur jag ska tjäna pengar på det, haha!
När jag var 13 ville jag bli rockstjärna.

Har du noen hobbyer eller interesser utenom musikk?
– Nej.

Hvordan tror du dine venner oppfatter din musikksmak?
– Haha, eeeh, ganska schizo…? Jag kan gå ifrån att lyssna på Morbid Angel till Hank Williams, utan att JAG tycker det är konstigt. Men andra tycker säkert det.

Hvor gammel var du når du «oppdaget» musikken og hva gjorde at du ble hekta?
– Jag var sju år gammal. Det var Twisted Sisters fel!

Hva slags musikk hørte du på i ungdomstiden?
– Hårdrock och metal huvudsakligen, men även en del country, progressive, pop och folkmusik.

Har musikksmaken din endret seg?
– Njae, egentligen inte. Den är kanske lite mera “true” idag. Jag har exempelvis inga guilty pleasures eller sådant längre, idag lyssnar jag med glädje på allt jag gillar.

Hvilken plate kan du fremdeles sette på når du er lei av musikk?
– I sådana lägen lyssnar jag nästan alltid på Slayer. Det bandet är en bra “reset” för mig.

Et musikalsk tiår som du ville reise til om du hadde en tidsmaskin?
– 1967 till 1977.

Er du nostalgisk?
– Njae, inte så värst. Jag brukar ibland fundera över varför jag gillar musik som är äldre än mig själv, den bästa countrymusiken är exempelvis den som gjordes innan 1977, vilket är året jag föddes. Så det kan ju inte kallas nostalgi egentligen. Däremot kan jag gärna bli nostalgisk tillsammans med mina vänner när vi pratar om spelningar och festivaler vi upplevt.

Er det noe du har lyst til å lære deg?
– Ja jag skulle vilja ta lastbilskörkort och lära mig att svetsa.

Den best kledde musikeren?
– Waylon Jennings.

Er du forfengelig?
– Nä verkligen inte, haha! Ett par centimeter mindre runt midjan hade kanske varit bra…

Er du en maksimalist eller minimalist?
– Minimalist. Om det krävs så kan jag klara mig med väldigt lite saker, och väldigt lite pengar.

Hva er du redd for?
– Råttor.

Favorittmat?
– Äter nog det mesta egentligen, men får jag välja blir det traditionella buffalo-wings med selleri och blue cheese-dip.

Favorittsport?
– INGEN!

Har du et forhold til religion?
– Jag är själv inte kristen, men nästan hela min släkt är det, så jag har egentligen svårt att prata om det av respekt för dem. Men jag har svårt att förstå hur man kan vara religiös idag när man klart och tydligt ser vad det leder till i världen.
Jag tror att religioner har förstört mänskligheten mer än den hjälpt oss. Men å andra sidan – det kan man även säga om politik, ekonomi, en rad olika ”ismer” och mycket mer.
Om människor hade varit mindre egoistiska och samtidigt mer individualistiska, då hade det nog gått bättre för oss. Det finns ingen motsättning i att vara snäll, givmild, lojal och empatisk, men att samtidigt tänka själv och sätta sina egna behov främst.

Hvilket forhold har du til musikkjournalistikk? Hvor oppdaterer du deg på musikk?
– Jag kan väl säga att jag SAKNAR musikjournalistik. Idag finns det ju knappt någon sådan kvar, i alla fall inte i Sverige. Vi har nog 3-4 stycken “riktiga” musikjournalister som verkligen har ett inflytande.
Det känns som att de sociala medierna tog över, och det är där jag huvudsakligen uppdaterar mig på musik idag. Det känns kanske lite deppigt, men om man bara letar bortanför algoritmerna så är det okej.

Har du noen personer som har vært viktig for din musikksmak?
– Mina vänner.

Hva inspirerer deg?
– Jag blir inspirerad av att ha kreativa, passionerade människor runt mig. Och framförallt av att själv befinna mig i ett sammanhang där alla strävar mot samma mål.

Foto: Claudio Marino

Sjekk spillelisten med bra svensk country:

Her er et fint innslag med Daniel Josefsson i podkasten Record Roulette. Sjekk hvilke plater han vil dele med oss.

Her i podkasten DJ 50 Spänn: Country och arkeologi med Daniel Josefsson

Daniel snakker om Slayer

ETC: Jakten på Alf Robertsons ukjente innspilling